Rydbergs vävar har kvaliteter som många nog inte skulle förknippa med typisk textilkonst. Hon experimenterar gärna och med sina mjuka material har hon förmått skildra industrins hårda sidor. Ändå hittar man sällan någon detaljåtergivning av särskilda miljöer och yrken i hennes verk. Rydberg har en stark dragning till en mer abstrakt bildkomposition – som också den kan vara berättande, men på ett annat plan.

Landskapsmåleriet har ofta varit konstnärers sätt att visa sin känslomässiga bindning till en plats. Det kan bli ett mer eller mindre abstrakt landskap där konstnären kan hitta ett rostigt stålämne, ett minne av en näring som varit viktig för trakten eller ännu är det. Att återge detta metallstycke kan då bli som att tolka hela känslan av att tillhöra en plats och minnas dess historia. Så är det också med Britt-Marie Rydbergs bildvävar. Rydberg har bland annat fascinerats av det rostiga järnets skönhet och använt sig av den i sin konst. I sitt mjuka och ömtåliga material har hon återgett egenskaperna hos ett av de hårdaste och mest beständiga materialen, järnet och stålet.

Britt-Marie Rydberg sökte sig till textilen redan som mycket ung, via hemslöjdsrörelsen. På kursgården Sätergläntan i Insjön gick hon sin grundkurs i vävning. Men konsten hägrade. Hon sökte till Handarbetets vänner och deras skola i Stockholm och kom in som elev med inriktning på konstvävning. Då var den legendariska Edna Martin fortfarande konstnärlig ledare på HV m hade utvecklats mycket sedan 1950-talet då Martin börja de sin tjänst. Samtidigt bröt den nya "fiberkonsten", Fiber Art, igenom med internationella namn som polskan Magdalena Abakanovicz.

Fiberkonsten var något helt annat än traditionella föreställande gobelänger. Den var abstrakt och innehöll grova material som hampa, sisal och rep. Många av konstnärerna var från östländerna där svårigheter att få tag i material ibland användes som förklaring till de nya experimenten. Hos Britt-Marie Rydberg märks inflytandet från fiberkonsten tydligt. Hon är orädd i sitt materialval, blandar vävtekniker och använder också ståltråd för att göra verken mer tredimensionella. Ibland kan det bli reliefer, som när en roströd och en svart form ställs samman i ett verk som får heta "Rost och järn".

Men i grunden är Britt-Marie Rydberg bildvävare. De flesta av hennes verk är bilder där det så småningom går att urskilja ett motiv även där man först bara kan se former och färger.